Profilbranschen är under attack – och ingen försvarar oss!
"Vi har blivit en bransch som inte vill visa vad vi säljer och till vilka priser. Samtidigt har vi lämnat walkover i debatten om nyttan med produktmedia."
Det följande är en debattartikel från David Eriksson på TUPP Reklam som verkar som återförsäljare i profilbranschen.
I en debattartikel menar David Eriksson att det är fritt fram att attackera profilbranschen just nu.
Både politiken och media har riktat sina strålkastare mot profilprodukter under snart ett års tid. Det sker i ett läge där branschen står utan försvarare – som en match mellan Björklöven och Djurgården där Djurgårdens målvakt gett upp och gått hem.
Förra våren inledde media en granskning av kommunala bolags användning av skattemedel. Bland annat hamnade det kommunala bostadsbolaget Falab i Lindesberg i skottgluggen för sina inköp av profilprodukter (länk).
Granskningen fick ringar på vattnet, och Tidningen Näringsliv började undersöka hur landets största kommuner hanterar inköp av exempelvis tygkassar, vattenflaskor och andra profilprodukter (länk) och slöseriombudsmannen jublade (och spred det vidare i sina kanaler).
Resultatet? En bild om onödiga produkter och en bransch som ger ett ljusskyggt intryck, där vissa kommuner på leverantörers begäran i samband med upphandlingar hemlighåller fakturor som skulle visa vad som köpts och till vilka summor..
Efter en tids tystnad tog civilminister Erik Slottner nyligen upp kampen igen, denna gång med fokus på statliga myndigheters inköp. Regeringen kräver nu inte bara full transparens i vad som köps och för hur mycket, utan också en motivering till varför profilprodukterna överhuvudtaget behövs. (länk) (länk 2)
Var är branschens röst?
Men var är branschens röst? Ända sedan den första artikeln publicerades har branschen varit förbluffande tyst. Visst, SBPR har i praktiken legat nere sedan 2021 vid vd-skiftet när Kjell Harbom lämnade stafettpinnen vidare, men vi har fortfarande en branschförening kvar – en förening som borde ta sitt ansvar och försvara oss.
Om vi återförsäljare får svårt att motivera kunderna kring profilprodukternas betydelse, rinner det direkt över på leverantörerna som kommer att se sin försäljning dala. När regeringen gick ut med sitt pressmeddelande kontaktade jag PWA för att uppmärksamma dem på situationen. Svaret? Tystnad. Inte ett ord till mig, och inte en replik i media om profilprodukters fördelar och kostnadseffektivitet.
Den här debatten påverkar inte bara den offentliga sektorn – den spiller över på hela näringslivet. Om media fortsätter att trumma ut budskapet att profilprodukter är ett slöseri med pengar, utan att någon bemöter det, kommer självklart inköpare i privata företag att börja ifrågasätta om de ens ska göra några beställningar. Det är dessutom valår nästa år. Om ledande politiker anser att profilprodukter är onödiga, hur kommer det påverka de politiska partiernas inköp?
Vi har blivit en bransch som inte vill visa vad vi säljer och till vilka priser. Samtidigt har vi lämnat walkover i debatten om nyttan med produktmedia. Konsekvensen? Den generella uppfattningen har cementerats: Profilprodukter är onödiga.
Jag tvivlar på att det pågående samgåendet mellan SBPR och PWA kommer att lösa detta problem. PWA verkar mer intresserade av mässor och tjusiga showrooms än av att försvara branschen. Visst, mässor är viktiga – men om kunderna slutar höra av sig kommer det snart inte finnas något behov av vare sig mässor eller showrooms.
Profilbranschen behöver en röst. Om vi inte försvarar oss själva, vem ska då göra det?
David Eriksson, i branschen i snart ett kvarts sekel
