Den grafiska branschen kämpar med att förklara för allmänheten att trycksaker faktiskt inte är så farliga för miljön som många tror. Från branschen öser vi ut forskningsrapporter och fakta som visar på att pappersburen kommunikation till och med kan vara mindre miljöpåverkande än motsvarande elektronisk kommunikation.
Skogsindustrin kallar det skördare – men ser folket på det som en bödel? (Fotograf: Carl Johan Erikson)
Men branschens argumentation verkar inte fungera och nu trappas debatten upp.
I korta drag kan man säga att det går ut på att vi människor har ett mycket speciellt förhållande till skogen, som gör att vi inte kan acceptera exempelvis skördning av träd.
Peter Nowack, som skriver på bloggen ”Gooing Green”, berättade tidigare i höstas om en undersökning som Timber Association of California gjorde för länge sedan. Man anlitade en sociolog för att ta fram en bild av relationen mellan träd och människor. Det som framkom var en bild av en helig förbindelse mellan skog och människa som är extremt stark.
Att förstå, och till och med vörda, den här ”människa-träd”-kod är viktigt om man på ett framgångsrikt sätt ska få omvärlden att ändra inställning till tryck- och pappersindustrin.
Peter Nowack skriver att om man bryter mot denna kod så ”stannar all kommunikation”.
I sin artikel skriver han att det typiska för hur mänskligheten (i alla fall amerikaner) ser på skogen är att:
- Träd är Kvinnliga (Moder natur och allt det där)
- Den är en plats att dyrka
- Den är älskad lika högt som mor- och farföräldrar. Att hugga ner ett träd är som att ta livet av farmor.
- Varningsropet ”Timmer” som ropas när ett träd fälls är som att skrika ut att ”farmor håller på att få stryk”
Timmerbil eller likbil? (Fotograf: Robert Johansson)
Av just denna anledning kanske vi inte kan fortsätta prata om träd som om det vore en handelsvara, som vi kan odla och skörda. Kanske krävs det en ny, mer ”kvinnlig” kommunikation om branschens så ansvarsfulla hantering av skogen? Skulle det inte vara logiskt att prata om skogen med större vördnad – att träd visas upp som växande och levande istället för döda, liggande på lastbilar?
Nuvarande retorik kommer aldrig att fungera anser författaren som förfäras över att vi fortsätter att ”vanhelga” våra dyrkade skogar genom att kalla dem för skogsodlningar? Varför visar vi stolt upp bilder på avverkningsmaskiner (bödeln) och timmerbilar (likbil)?
PS. Kanske inte så konstigt att Timber Association of California bytte namn till California Forestry Association efter studien.
